allt handlar om att överleva

2015-07-24 / 22:57:17

ligger min säng med en fruktansvärd ångest. ångest över framtiden, planer och känslor. allt det värsta som kan hända har ju redan hänt så varför kan det inte bara få bli bra. att ensam ligga och tänka på allting gör mig galen, jag som trodde att nu, nu är allt perfekt igen. men allting är så långt ifrån perfekt man kan komma. går med ständigt ångest och känner mig så jävla misslyckad. känns som hur jag än gör kommer allt ändå falla framför mina fötter i slutändan. jag längtar till den dagen jag mår bra, är glad och kan känna att allt var värt det. men den dagen är inte idag och inte imorgon, men snart. 

det är så lätt att fejka upp ett leende och låtsas som att allt är på topp, men innerst inne ger jag upp snart. 

det handlar om att kämpa och ta sig hela vägen

2015-07-16 / 21:46:38
 
Här har det fått stå tyst när jag tagit mig igenom livet. När jag inte trodde livet kunde bli så mycket värre så blev det såklart ännu värre. Jag förstår knappt att jag andas efter allt. Vissa saker har verkligen gjort att jag tappat andan utav oro, tvivel och ilska. Hade jag vetat allt detta när jag var 15 hade jag inte gråtit över ett krossat hjärta. För ett hjärta läker, men männsikor kommer aldrig tillbaka. Hade jag vetat då när jag var 15 år att när jag var 20 år skulle ha en splittrad familj, förlorat min mormor, varit nära att mista min pappa samt tappat kontakten med min mamma skulle nog allt kännas så litet i jämfört med hur allting har blivit och är nu.
Det är sanningen som jag inte orkar prata om, sanningen som jag lever i. 
 
Inte hade jag i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att allt detta skulle kunna hända på loppet av 1 år. Liksom för 2 år var allt så himla mycket annrolunda. Det gör så fruktansvärt ont bara. 
 
Ingen kommer någonsin förstå hur allting känns förens de själva är där. Men en sak vet jag, jag kommer klara mig igenom detta är redan halvvägs. 
 
 

RSS 2.0